Många konflikter mellan och inom länder rör tävlande nationaliteter och i de flesta fall handlar konflikterna om anspråk på territorium (Storey 2012). Så är det även i Cyperns fall, som alltid har varit en eftertraktad ö av stormakter genom dess strategiska läge i östra Medelhavet och dess rika naturtillgångar (Wikipedia 2021). När ön erövrades av Osmanska riket år 1570, vilket ledde till att turkar migrerade till primärt den norra delen, var ön redan befolkad av grekcyprioter (Globalis 2021). Sedan dess har Cypern varit bosatt av grekcyprioter och turkcyprioter, av vilka de sistnämnda idag utgör ca 18 procent av öns befolkning. De två folkgrupperna har olika språk, ursprung, historia och religioner (Utrikespolitiska institutet 2021). År 1960 blev Cypern en självständig stat, efter att Storbritannien hade haft makten över ön sedan 1878, och konflikterna mellan grekerna och turkarna har fortgått sedan dess (Globalis 2021).
En stat kan enklast beskrivas som ett organ som har makt över medborgare inom sitt avgränsade territorium. En nation kan ses som en mental konstruktion, där människor inom samma nation delar en nationell identitet genom att de föreställer sig tillhöra en grupp som delar ett tydligt avgränsat territorium genom historia, kultur, minnen och myter (Storey 2012). Staten Cypern kan således inte sägas ha en nation inom sitt territorium utan två, i form av folkgrupperna turkcyprioter och grekcyprioter.
Med nationell identitet menas en känsla av att tillhöra en nation (Storey 2012). Montserrat Guibernau (1996 se Storey 2012) menar att en nationell identitet utgörs av fem delar - en psykologisk del i form av en medvetenhet i att forma en gemenskap, ett delande av en gemensam kultur, en territoriell anknytning, en gemensam historia samt en politisk del i form av hävdande att ha rätt till att styra sig själv. Enligt Katherine Verdery (1996 se Storey 2012) kan begreppet delas in i två komponenter, dels som en identitet vilken delas av ett kollektiv med t.ex. samma språk och klädsel samt dels individens självkänsla att vara del av en nationalitet, såsom att en ser sig som en ”turk” eller en ”grek”. För många människor är den nationella identiteten viktig, då den ger både självkänsla och tillhörighet. Vidare är nationell identitet tätt sammanlänkad till etnisk identitet och ställs ofta i motsats till ”de andra”, dvs vad man inte är (Storey 2012). Innehållet i en nationell identitet är dock egentligen väldigt svag. Historier om stora prestationer och liknande idealiseras och ageranden försvaras som moraliskt nödvändiga. Denna företeelse kallas ”nationella myter” (Flint & Taylor 2018).
Även om en nation främst syftar till ett socialt kollektiv, är den så tätt sammankopplad med en folkgrupps anknytning till ett visst territorium att konflikter alltid centreras kring makt eller kontroll över mark. Storey (2012) beskriver därför nationalism som en territoriell ideologi där människor känner samhörighet till ett visst utrymme och strävar efter att behålla eller upprätthålla nationens politiska oberoende över sitt territorium. Flint och Taylor (2018) menar att nationalism generellt tas som något så självklart att det inte ses som en ideologi bland andra vad gäller organisering av politisk geografi. Michael Billig (1995 se Flint & Taylor 2018) kallar detta för banal nationalism och menar att det är del av det vardagliga livet i alla samhällen.
Nationalism kan vidare klassificeras på olika sätt. Ett är att skilja mellan var personen har sitt medborgarskap och var personen har sin härstamning (Kohn 1967; Plamenatz 1976 se Storey 2012). Det förstnämnda är vanligast i västra Europa och ses som det alternativ som främjar demokrati medan det senare ses i östra Europa och i Tyskland och anses vara känslobaserat och irrationellt (Storey 2012). Grekcyprioterna och turkcyprioternas olika nationalism kan klassificeras på samma sätt, dvs. utifrån härstamning. Istället för att cyprioterna ser sig som just cyprioter, grundar sig således båda folkgruppers nationalism på huruvida de härstammar från Grekland eller Turkiet (med undantag för några få minoriteter). Respektive nationalism är mycket stark hos båda folkgrupperna och konflikten dem emellan är centrerad, som Storey (2012) skriver, kring makt över mark.
År 1974 anföll Turkiet Cypern och ockuperade Nordcypern, som svar på en grekisk militärkupp utförd på ön tidigare samma år (Utrikespolitiska institutet 2021). Ett stort antal grekcyprioter flydde därmed från den norra delen av ön till den södra, medan turkcyprioter flydde från den södra delen till den norra. Sedan invasionen kontrollerar FN ett neutralt område som skär rakt igenom landet, vilken innebär en både etnisk och geografisk delning. Den turkiska delen av ön förklarade sig som självständig 1983, dock endast erkänd av Turkiet (Globalis 2021).
Territoriella strategier används på mikronivå i konflikter, t.ex. för att behålla makt eller för att motarbeta införandet av makt av en dominerande grupp. Exempel på territoriella strategier är bosättningsbyggande, namngivning av gator, symboliska parader och väggmålningar. De används ofta för att kontrollera de som kan definieras som ”de andra” och som därmed befinner sig på fel plats. På detta vis handlar återigen ideologin nationalism om geopolitik. Många territoriella strategier är därmed, som väntat, diskriminerande och exkluderande (Storey 2012). Territoriella strategier har använts och används av båda folkgrupperna på Cypern. Som exempel kan nämnas att folkslagen har olika namn för gator och öns delning har länge begränsat människors rörelsefrihet, även om det är mycket bättre idag. Själva ockupationen av Nordcypern skulle i sig kunna ses som en territoriell strategi förd av turkarna.
För att förstå hur stater legitimerar sig själva och sin plats inom den kapitalistiska världsekonomin samt hur nationell identitet är konstruerad kan följande sägas utifrån en världssystemsanalys (Flint & Taylor 2018). Gunnar Nielsson (1984 se Flint & Taylor 2018) har identifierat olika typer av relationer mellan en stat och nation. Han har kommit fram till att 107 av 164 stater skulle kunna ses som nationsstater (av vilka endast 23 utgör nationsstater med en etnisk population på över 95 procent). Vad gäller Cypern, kan staten utifrån detta anses vara en nationsstat, då över 60 procent av befolkningen är från en etnisk grupp, dvs. grekcyprioterna (Utrikespolitiska institutet, 2021). Flint och Taylor (2018:201) skriver att ”nationsstatens ideal är en territoriellt definierad gemenskap som inkluderar alla medlemmar av en historisk-kulturell grupp som är delvis definierad av olikheterna eller ´de andra´ av resten av världen” [reds. övers.]. Inkluderingen uttrycks i form av medborgarskap. Även om samtliga cyprioter har medborgarskap är det svårt att se att Cypern skulle kunna definieras som en idealistisk nationsstat. Konflikten är fortfarande reell även om fredsförhandlingar pågått länge och de två nationernas olika nationalism är stark.
Nairn har utvecklat en Janusmodell vilken inkluderar att man tittar på dåtida nationella svårigheter samt blickar framåt för att säkra en nationell framtid. I individernas identitet ligger var de kommer från och var de är på väg. Det är, enligt modellen, på detta sätt som den nationella identiteten kopplas samman med staten till en nationsstat. Den nationella mytologin som tidigare nämnts är en stor faktor här. En viss historisk händelse favoriseras framför en annan för att rättfärdiga eller förklara ett visst framtida agerande framför ett annat (Flint &Taylor 2018). Som Flint och Taylor (2018:184) skriver, ”olika dåtider passar olika samtider och medför alternativa framtider” [reds. övers.].
Som tidigare nämnts grundar sig de två folkslagens olika nationalism på härstamning. Utifrån Nairn’s Janusmodell kan följande sägas avseende den mytologi som Grekland tidigare lutat sig mot resp. stödjer sig mot idag, enligt Flint och Taylor (2018). Grekland kan sägas ha två guldåldrar, varav ”den ena avser Bysantinska rikets glansdagar, bevarandet av den grekiska kulturen i den ortodoxa kyrkan och Grekland som en stor östra Medelhavsmakt centrerad i Konstantinopel (dagens Istanbul i Turkiet) som det 'andra Rom'”. Den andra guldåldern är den ”klassiska Grekland, stadsstaters rationalitet och Grekland som en nationsstat på halvöns territorium” [reds. övers.] (Flint & Taylor 2018:184). Genom att luta sig mot den förstnämnda mytologin har Grekland som nationsstat kunnat hänge sig åt intervention i Turkiet samt ta över Medelhavsöar såsom Cypern, medan den sistnämnda mytologin ser främmande på det dåtida Bysantinska riket och ger istället nationsstaten fokus åt att bygga sin nation inom ett mycket mindre grekiskt territorium. Sedan Grekland blev besegrad av Turkiet år 1923, efter försök att ta över Konstantinopel, råder den senare mytologin (Flint & Taylor 2018). Turkiet bygger på samma vis sin nationsstat på valda historiska händelser som utgör del av nationens mytologi.
Grekcyprioterna har tidigare velat förenas med Grekland men på senare tid önskar de att Cypern som helhet ska bli en enhet igen (Wikipedia 2021). Turkcyprioterna å sin sida känner mer blandat för frågan. Deras senaste president är vän till Turkiets president, vilka båda förespråkar en permanent tvåstatslösning. Samtidigt misstror oppositionen hos turkgrekerna starkt den turkiske presidenten (Mänsklig säkerhet 2020).
Det har aldrig varit staten Cyperns existens som konflikten handlar om, utan vem som har kontrollen över dess territorium eller delar av den samt av dess tillgångar, såsom i alla dylika typer av konflikter (Storey 2012). ”Idén om den territoriella nationsstaten är fortfarande grunden förmänniskors förståelse av den lämpliga organiseringen av politisk geografi... och principen om nationellt självbestämmande är fortfarande världens dominerande politiska ideologi” [reds.övers.] (Murphy 2013:1213 se Flint & Taylor 2018:195). Flint och Taylor (2018) menar att geografin över nationer och stater är en pågående förhandlingsprocess, samtidigt som dagens politiska världskarta är ganska stabil. Hur det kan vara så menar de beror på att stabiliteten reflekterar ett status quo-läge. ”Det är realismen av maktpolitik och inte idealismen av nationellt självbestämmande som råder” [reds. övers.] (Flint & Taylor 2018:193).
Flint, C. & Taylor P. J. 2018. Political Geography. World-economy, Nation-state and Locality (7 uppl.). Routledge, New York.
Storey, D. 2012. Territories. The Claiming of Space (2 uppl.). Routledge, New York.
https://www.globalis.se/Konflikter/Europa/cypern (senast besökt den 17 januari 2021.
http://manskligsakerhet.se/2020/12/03/svarlosta-knutar-i-maktkampen-kring-ostra-medelhavet/ (senast besökt den 17 januari 2021).
https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/europa/cypern/ (senast besökt den 17 januari 2021)
https://sv.wikipedia.org/wiki/Cypernfrågan (senast besökt den 17 januari 2021).
Essä, kurs i Geopolitik och internationella relationer
HT 2020
Här behandlar jag frågan om nationer, i beteckningen folkgrupper, och nationalism kopplat till relationen mellan turkar och greker på Cypern. Ur en geopolitisk infallsvinkel tydliggörs den valda konflikten, mot bakgrund av hur stater, nationer, nationell identitet och nationalism påverkar geopolitiska skeenden.
Essä, kurs i Internationella relationer
HT 2020
Thesis in International Law, 30 HE Credits
Jan - jun 2015
What does the ‘right to seek asylum’ involve? Where can it be found and does it even exist? Does it apply extraterritorially and what legal rights and obligations of states follow from the concept?
The examination made is applied to the situation where refugees and asylum-seekers are on board government ships on the high seas due to rescue operations or interceptions, two situations that are not uncommon.
The study is based on international law, but due to the fact that most maritime migrants head for Europe, an examination is also made whether the concept has a wider meaning under general European law.
